Bakom denna ratt har jag kört x-antal mil och till och med sovit (vi stod still ska tilläggas!).
När jag flyttade till Gotland för snart två år sen var det i denna bil jag hade allt packat. Det var jag, Einar och bilen på äventyr.
Sov i den gjorde jag och Olivia på Sweden Rock, som vi efter ett par felkörningar lyckades ta oss till. Det var onekligen det bästa sättet jag sovit på en blåsig och sval festival!
Sen fyllde Pärlan en speciell roll vid vår första utgrävning, både som färdmedel, matsal och vardagsrum.
Det var min första bil. En bil med charm och personlighet.
Så jag kan inte hindra mig från att bli sorgsen när jag nu idag lämnat Pärlan på skroten utanför Visby för att sedan gå hem. Det känns lite som att jag lämnat bort en vän.
Så nu blir det inga mer mil bakom min favoritratt.
~ This was posted from WordPress for Android mobile ~
