Garms indian-namn hade nog varit Sitting Garm.
Enligt han var det bättre att sitta såhär än att sitta i soffan. Ibland la han sig bredvid Einar och sov en stund, antagligen för att orka sitta lite längre.
Jag fick erfara ännu en person som tyckte att hennes hund promt skulle hälsa på mina på båten över till Oskarshamn. Hon var så envis att hon till och med stod i vägen in till korridoren vi skulle in i. Varken hon eller maken verkade fatta vinken när jag inte svarade på någon av deras enligt mig ganska dumma kommentarer. De tyckte säkert att de var jätteroliga, men tyvärr går det inte hem hos mig. Jag vet att Garm är stor och att Einar är liten i jämförelse. Nej, jag tror absolut inte på att mina hundar skulle tycka att det skulle vara kul att leka med din hund; för vi är på en färja och jag vill att de ska vara lugna. Garm är reserverad mot både hundar och människor (speciellt den där sortens okunniga och påstridiga människor) så nej. Idioter.
Jag gillar inte mentaliteten att alla hundar måste hälsa på varandra. Jag hälsar inte på alla människor, inklusive okända, när jag är på stan. Varför ska då mina hundar förväntas göra det? En promenad skulle ju ta en smärre evighet!
Nej. Dags att släppa det och kanske sova lite.
Imorgon tar vi nya tag och på eftermiddagen är det dags för student i Mönsterås!
~ This was posted from WordPress for Android mobile ~
